Hemma dag 1:
Förra veckan sa chefen till oss att vi skulle jobba hemma tills smittläget förbättrats.
Igår fick jag ett brev från min läkare. Jag har länge haft en lungsjukdom som jag inte ens kan uttala namnet på. Den gör tydligen att jag hamnar i riskgruppen för covid 19.
Därför ska jag hålla mig inomhus tills ett vaccin tagits fram.
Så jag har i princip husarrest. Men om jag får säga det själv så ska det bli skönt att slippa kontoret ett tag. Jag kommer inte sakna så många av arbetskamraterna.
Eftersom det är en speciell tid med pandemin så tänkte jag börja skriva dagbok för att  dokumentera. Vem hade trott att hela världen skulle stängas ner för bara några veckor sedan?
Men jag håller humöret uppe och litar på att våra politiker klarar krisen.

Hemma dag 2:
Klockan är 6.30 och jag har jobbat i en timme. Vad mycket tid man vinner när man inte behöver åka till jobbet. Jag har fått igång alla program och det krävde bara fem samtal till helpdesk. Nu kan jag inte få deras väntmusik ur huvudet. Men vad gör det. Vilken trevlig låt. Det blir nog bra det här.
Nästan som en semester att jobba hemma ett tag. Vad mycket böcker jag hinner läsa.

Hemma dag 10:
Jag hade skype möte med avdelningen och min mikrofon strulade så att de andra inte hörde mig.
Joakim gjorde narr av mig och sa att jag var för gammal för ny teknik.
Jag hatar honom. Dessutom är han bara fem år yngre än mig.
Men jag ska ge igen. Vänta bara.

Hemma dag 25:
Jag försökte titta på TV. Det är bara reklam hela tiden. Det går inte att följa en films handling längre
med alla avbrott. På nyheterna skyller politikerna ifrån sig om hur de sköter pandemin.
Ingen har något ansvar för något. Våra politiker är inkompetenta och människor dör.

Hemma dag 35:
Joakim mailade och undrade var senaste rapporten var. Jag svarade att han var ett vidrigt as och att jag hoppades att han skulle dö. Jag undrar om han fattade vinken.  Man måste vara hård men rättvis mot arbetskamrater. Men det är skönt att ha ett jobb.

Hemma dag 36:
Chefen ringde för ett allvarligt samtal. Joakim hade skvallrat och sagt att jag hotat honom till livet.
Jag sa att det hade jag inte skrivet men att någon hade hackat min mail.
Chefen gick nog på det men jag skulle kanske inte gapskrattat när han pratade om dödshotet.

Hemma dag 51:
Jag kan inte koncentrera mig på läsningen. Grannarna väsnas och spelar hög musik.
Jag hör när de pratar genom väggen. Det är nog mig de pratar om. Jag litar inte på dem.

Hemma dag 60:
Jag stod ute på balkongen två timmar idag för att se någon levande människa. Jag såg ingen.
Är jag ensam kvar?

Hemma dag 72:
Jag kände hur lukten av cigarettrök kom in genom balkongdörren. Jag fyllde en hink med vatten och tömde den över min rökande granne på balkongen under. Han skrek och svor. En ohyfsad människa.

Hemma dag 83:
Chefen ringde på skype och undrade om jag var ok. Jag hade inte varit med på några möten på ett par veckor. Jag lovade att börja närvara igen.  Det är bästa att följa reglerna.
Jag undrar om han finns, han är bara en bild på en skärm.
När träffade jag honom på riktigt sist?

Hemma dag 91:
Idag så kom den vanliga veckoleveransen med mat från Citygross. Budet lämnade kassarna utanför min dörr som vanligt. Jag stod och tittade på honom genom ögat i dörren. Jag har inte träffat en människa påflera månader.
Kommer pandemin någonsin att ta slut?

Hemma dag 103:
Jag har lyckats fortsätta med jobbet trots tristessen. Det känns så meningslöst. Men jag följer rutinerna. Jag kommer inte ens ihåg vad mitt företag tillverkar för något.

Hemma dag 111:
Någon hade lagt en lapp i mitt brevinkast. Det står att det stinker från min lägenhet ut i trappuppgången. Grannarna igen. De vill bara provocera. Jag känner ingen lukt.

Hemma dag 118:
Jag har missat en dag. Jag loggade in för att jobba och trodde det var fredag men ingen var online. Det var lördag. Var tog dagen vägen. Har någon stulit den.

Hemma dag 125:
Jag har svårt att sova. Jag hör viskningar som stör min sömn. Jag satte på hög musik för att dränka viskningarna. Grannarna bankade i väggen. Varför vill de inte att jag ska få sova?

Hemma dag 132:
Grannarna fortsätter att väsnas och prata om mig. Jag skrek åt dem från balkongen men fick inget svar.

Hemma dag 144:
Chefen undrade om det var fel på min webkamera eftersom han inte såg mig på mötet. Jag sa ja. Jag har tejpat för kameran. Jag tror de spionerar på genom kameran. Undrar om jag är avlyssnad. Jag tycker jag hör viskningar i bakgrunden när jag ringer på mobilen.

Hemma dag 155:
Clowndockan i bokhyllan följer mig med blicken. Jag köpte den på skoj på second hand föratt den såg ut som den kom från en skräckfilm. Det var nog ett misstag.

Hemma dag 168:
Datorn var igång imorse och boken jag lagt på bordet var borta. Jag tror grannarna varit inne i min lägenhet inatt. De är ute efter mig.

Hemma dag 180:
Chefen ringde och sa att jag var avskedad. Han sa att jag inte hade loggat in på datorn eller varit med på mötena på två veckor och att han ringt mig tio gånger. Men jag har ju jobbat som vanligt, har jag inte?

Hemma dag 190:
Undrar om pandemin fortfarande pågår? Jag har inte sett på nyheterna på en vecka. Sist jag tittade så pratade nyhetsuppläsaren med mig. Jag vill inte höra på honom, han ljuger. Jag är inte död.

Hemma dag 210:
Någon har flyttat på möblerna. Det är grannarna igen. Jag är rädd att de ska döda mig.

Hemma dag 240
Hyresvärden hade lagt en lapp i brevlådan. Det hade kommit klagomål. Om jag inte skötte mig skulle jag bli vräkt. Grannarna igen. En sammansvärjning.

Hemma dag 282:
Clowndockan pratade med mig. Tänk att den lever. Det är skönt att ha en vän.

Hemma dag 300:
Väggarna kommer närmare.

Hemma dag 330:
D ÖDA, dÖda.

Hemma dag 331:
Clowndockan har skrivit i min dagbok. Den är min enda vän.

Hemma dag 332:
Jag har slipat två köksknivar.
De är vassa som rakblad.
Nu ska jag gå och hälsa på grannarna.
Undrar om de är hemma?