130707-130715
			Tokyu Stay Nihombashi     Nihombashi-Honcho 4-7-9, Chuo-ku Tokyo     Tokyu Stay Nihombashi
		130707
		Semester. Jag och kompisarna M och F skulle ut och åka igen. Den här gången var resmålet
		Tokyo. Vi tog bilen upp till Arlanda. Därifrån flög vi 12:55 med Finn Air mot Narita flygplatsen
		med mellanlandning i Helsinfors.
		130708
		Efter en lång flygresa kom vi fram till Tokyo 8:55 lokal tid.
		På flygplatsen träffade vi på vår första japanska toalettstol.
		Den hade värme i sitsen och kunde tvätta besökaren där bak. Den kände av när man satte
		sig och förspolade lite. Vissa stolar hade till och med en knapp som fällde ner toasitsen.
		De japanska toalettsitsarna fanns på nästan alla toaletter, även på hotellet. Jag saknar dem.
		Vi tog en buss från Flygplatsen. Det var en timmes resa från utkanten av Tokyo.
		Från bussterminalen tog vi en taxi till Hotellet, Tokyo Stay Nihombashi.
		Det var ett trevligt litet hotel. Smalt men mångs våningar.
		Vi var lite tidiga för incheckning men fick lämna väskorna. Vi fick även en kartskiss av de
		närmaste kvarteren av tjejen i receptionen. I Tokyo finns inga gatnamn så det är nästan
		omöjligt att hitta något även med karta. Vi började gå mot Ahikabara, elektronikstaden.
		Det var hett ute men Tokyoborna verkade imuna mot värmen och såg svala ut i sina vita
		skjortor. När jag tog upp kartan för att se om vi var på väg åt rätt håll så kom genast en
		man fram för att erbjuda sig att hjälpa till. Tokyoborna är de hjälpsammaste mäniskor jag
		träffat. På vägen passade stannade vi på en Mc Donalds och åt.
		Här fick vi se en av de första personerna med munskydd. Det skulle förekomma ganska
		många under vistelsen i Tokyo. Vi lämnade Mc Donalds och promenerade mot Ahikabara.
		På vägen dit reagerade vi på att det nästan inte fanns några personer som inte var asiater.
		Man skulle trott att det kom fler turister från utanför Asien. Även på turistattraktioner visade
		det sig senare var det ofta bara vi som var utifrån. Vi kände oss ganska långa.
		En irriterande detalj var reklam skåpbilar som skrålade ut reklam meddelanden ur sina
		högtalare. Jag är glad att den företeelsen inte hittat till Sverige än.
		Vi gick vidare och till sist hittade vi fram till Ahikabara.
		Vi spenderade en hel del tid i Yodobashi. ett tiovåningars varuhus med elektronik prylar.
		De hade också en leksaks butik där jag spenderade en hel del tid. Där fanns byggmodeller
		som kostade kanske en tiondel av vad de skulle kostat här. Efter varuhuset gick vi tillbaka
		till hotellet och checkade in och vilade lite innan vi gick tillbaka till Ahikabara.
		Vi tog en fika på vägen. Det var alltid spännande att beställa mat i Tokyo då nästan ingen
		kunde engelska. Sedan gick vi till en tidnings affär. Tio våningar med tidningar men inte
		en enda på engelska. Suck. Högst upp fanns ett rum med panorama fönster där man kunde
		sitta ner och titta ut över Tokyo. Vi lämnade tidnings affären och letade oss fram till
		Ahikabaras huvudgator med dess väldiga reklam skyltar.
		Där fanns fanns spelhallar, elektronik, manga och spelbutiker.
		Ett riktigt nördparadis. Vi gick in i en spelhall och såg oss om och gick runt lite och tittade i
		affärer. Här och var stod tjejer klädda som hembiträden från manga serier och delade ut
		reklam eller försökte få besökare till Maid Kafeer. En företeelse jag återkommer till senare.
		På kvällen åt vi på en kinarestaurang innan vi gick tillbaka till hotellet.
		Det fanns många varuautomater utspridda på gatorna så att man kunde köpa kylda drycker i
		värmen. Så vi gjorde av med lite växel på väg till hotellet.
		130709
		Vi åt en god frukost på hotellet vars reception förvandlats till matsal.
		Sedan begav vi oss till närmaste tunnelbane station.
		Vi köpte ett kort i en automat som man kunde ladda med pengar. Detta kunde man använda
		till alla tunnelbane linjer och även i varuautomater för att köpa kylda drycker.
		Tokyos tunnelbana var ett äventyr. Det finns två större bolag, Tokyo Metro och JR stationerna
		(Tokyo järnvägar). De har olika stationer så om man ska byta linje mellan bolagen måste man
		gå till en annan station. Det var nästan omöjligt att hitta rätt linje, oftast fick vi fråga om hjälp.
		De vänliga Tokyoborna kom ofta och hjälpte oss också när vi såg förvirrade ut.
		Trots att vi hade en tunnelbane karta och viste vilken linje vi skulle åka så blev det oftast fel.
		Att många av skyltarna var på japanska hjälpte inte saken. Som tur är stod det i mina
		guideböcker vilken tunnelbane linje och vilken utgång på stationerna man skulle ta till en viss
	sevärdhet. Eftersom det inte finns några gatunamn i Tokyo hade vi aldrig hittat annars.
	Även om vi bara skulle åka ett par stationer så tog det ofta någon timme att hitta rätt.
	En känsla av uppgivenhet var det normala tillståndet i tunnelbanan. Efter vårt första möte
	med tunnelbanan lyckades vi till sist ta oss till en station inärheten av Hamarikyu Parken där
	det gick flodbåtar ut till Odaiba Halvön. Nu fick vi prova på för första gången hur det är att
	hitta i en stad utan gatunamn. Efter mycket irrande lyckades vi ta ut riktningen med hjälp av
	tunnelbanelinjerna och motorvägarna som är det enda som är namngivet på kartan.
	Till sist lyckades vi hitta parken efter en lång promenad i hettan.
	Parken var trevlig och det fanns skugga under trädkronorna.
	Jag skulle gå på toa och fick se Tokyos andra typ av toalett som fanns här och var.
	Hålet i golvet. Som tur var fanns det en handikapp toalett också med en vanlig toalett.
	Vi gick runt lite i parken och fick se några japanska hus, träbroar och ett litet tempel.
	Till slut kom vi fram till båtbryggan och kunde efter lite väntetid ta flodbåten ut till Odaiba.
	Vi gick upp på utsiktsdäcket och kunde beundra Tokyo från vattnet när vi åkte längs med
	Sumida floden och ut mot Tokyo bukten. Vi gick iland vid Odaiba Halvön som är en tillverkad
	halvö med köpcentrum och nöjesparker.
	Vi åt på en restaurant och letade sedan upp Kattkafeet.
	Efter att man gått in genom en stor portal i form av en katt så kom man in i kaffeet.
	Här fick vi betala en avgift i vilken ingick kaffe eller te och en timmes gullande mad katterna.
	Kafeet bestod av flera rum med olika miljöer uppbyggda för katterna.
	Det fanns många katter varav de flesta låg och sov. De var ganska vana vid besökare.
	Men några var vakna så att man fick klappa dem . Enligt reglerna fick man inte lyfta upp
	katterna eller väcka sovande katter. Det var en intressant upplevelse och det var ganska
	mycket folk som besökte kafeet. Efter kattkafeet gick vi lite i affärer i varuhusen.
	Vi tog en glass en glassbutik där expediterna sjöng när de gjorde glassarna. Sedan gick vi
	till andra sidan av halvön och Palette Town. Där besökte vi Toyota Mega Web.
	En stor utställningshall med Toyota bilar. Därefter gick vi till pariserhjulet som låg vägg i vägg.
	Dai-kanransha. Vi tog en runda med hjulet som nästan var i klass med London Eye.
	Därefter gick vi till den största spelhall jag sett och spelade arkadmaskiner.
	Det fanns allt från golfsimulatorer till gamla arkadspel som 1943.
	Efter spelhallen gick vi till ett Toyota museum. Där fick vi provsitta gamla Toyota bilar.
	Mycket trevligt. Vi tog en fika på Museet innan vi begav oss till tunnelbanan.
	Efter det vanliga strulet så hittade vi rätt linje och tog oss till en station nära Tokyo Tower.
	En byggnad från femtiotalet som påminner om Eiffeltornet till formen. Det hade nu blivit mörkt
	så tornet var vackert fasadbelyst. Vi var ganska sent ute så vi fick bara åka upp till första
	avsatsen på 150 meters höjd, inte den på 250m. Men utsikten därifrån var också imponerande.
	När vi kommit ner tog vi tunnelbanan tillbaka men vi gick av misstag av vid fel station.
	Vi trodde i vår enfald att vi skulle hitta till hotellet till fots från den andra stationen.
	När vi stod och försökte förstå kartan kom det fram en japansk kille och tjej i tjugoårsåldern.
	De erbjöd sig att visa vägen till vårt hotell och gick med oss i säkert 15 minuter innan vi kom
	fram. De frågade till och med ett par andra Tokyobor om vägen. Jag pratade lite med tjejen
	som pratade hyfsad engelska. Det var trevligt med en pratstund på engelska.
	Helt otroligt hur hjälpsamma Tokyoborna var men med tanke på hur få turister vi såg från
	utanför Asien så tyckte de nog det var extra kul att hjälpa oss.
	Till sist kom vi fram till hotellet och tackade våra guider.
	Tjejen bad om ursäkt för sin dåliga engelska. Ett mycket artigt folk.
	Vi åt kvällsmat på en liten kvartersrestaurang på andra sidan vägen från hotellet.
	Maten kostade bara motsvarande 35 svenska kronor. En japansk variant av chiliconcarne.
	Ägaren kunde ingen engelska så vi fick peka på menyn vad vi skulle ha.
	Vi handlade lite tilltugg i en mataffär inärheten och gick hem till hotellet för att sova efter en
	lång dag.
	130710
	Nästa dag åt vi frukost och begav oss till tunnelbanan.
	Efter det vanliga tunnelbanestrulet kom vi fram till Sensojitemplet.
	Uppfarten till templet kantades av mer än 150 bodar och salustånd som sålde souvenierer,
	tempelföremål och mat. Även på tvärgatorna fanns det mängder med salustånd.
	Vi gick längs uppfarten och kom fram till den stora tempelporten.
	Där gick vi igenom porten och såg den imponerande huvudbyggnaden. En stor träbyggnad
	i rött. Det fanns även en fem våningar hög pagod och diverse småbyggnader.
	Det var mängder av folk som besökte templet och vi fick trängas fram till tempelbyggnaden.
	Överallt gick folk med paraplyer som skydd mot solen och lukten av rökelse låg i luften.
	Vi kom in i den rikt utsmyckade tempelsalen och kunde beundra skatterna därinne.
	Vi lämnade tempelområdet genom en mindre port och på vägen dit tittade vi på några statyer
	och ett mindre tempel. Vi såg Tokyo Skytree från templet och bestämde oss för att gå dit.
	Det ver hett. Halvägs dit var vi tvungna att stanna och äta på en restaurang bara för att komma
	in i luftkonditioneringen. Servitören kunde ingen engelska så det var inte helt lätt att beställa.
	Efter maten gick vi vidare, vi traskade över en av broarna över Sumida floden och kom till sist
	fram till Tokyo Skytree. Det var åtminstonde lätt att hitta fram till det 634 meter höga tornet.
	Vi fick köa ett bra tag innan vi fick köpa biljetter till tornet. Vi tog först hissen upp till det första
	observationsdäcket på 350 meters höjd. Vi tittade på utsikten och fikade i kafeet innan vi tog
	hissen upp till andra observationsdäcket på 450 meters höjd. När dörrarna stängdes bugade
	tjejen som visat oss tiil hissen mot passagerarna. Japanerna var otroligt artiga. När vi sett
	oss mätta på utsikten och tagit hissen ner så gick vi och tittade på akvariet som låg bredvid
	tornet. Det var ett stort akvarium där man kunde se allt från krabbor och fiskar till sälar och hajar.
	Efter akvariet tog vi tunnelbanan igen. Den här gången åkte vi till tunnelbanestationen i
	Akihabara istället för direkt hem. Det var mörkt och många affärer hade stängt.
	Vi bestämde oss för att pröva ett Maid Cafe. En typisk japansk företeelse där servitriserna är
	klädda som hembiträden från japanska serietidningar. I uniform med korta kjolar och förkläden.
	Det första stället vi gick till var fullt men snart hittade vi ett som var öppet och ett hembiträde
	som stod utanför för att locka in kunder visade oss till hissen. När vi åkt upp visade ett
	hembiträde oss till ett bord. Det var en liten lokal, det var bara vi och ett gäng japanska
	män vid ett annat bord. Ett Hembiträdeskafe kanske låter barnförbjudet men det är något helt
	annat. Hembiträdena beter sig som om de är tolv år och leker lekar med kunderna.
	Vi beställde glass som hade ögon och öron. Vår servitris fick oss att göra magiska gester över
	glassen så att den skulle smaka bättre. Hon kunde ingen engelska men försökte prata med
	oss ändå med hjälp av en skylt med engelska fraser. Japaner verkar vara ett ganska barnsligt
	folk. Det var kul att observera sällskapet vid bordet bredvid när de spelade spel och lekte lekar
	med sin servitris. När vi skulle gå så gav vi rejält med dricks och servitrisen blev helt bestört och
	vi fick övertala henne att ta emot det. Det räknas nog som artigt att tacka nej först.
	Det var en intressant upplevelse.Efter kafeet gick vi tillbaka mot hotellet och åt på vår
	kvarters restaurang innan vi gick och lade oss.
	130711
	Den här dagen tänkte vi besöka Tokyo Edo museet. Vi tog tunnelbanan dit och efter en kort
	promenad kom vi fram till museet. Byggnaden var imponerande. Museet vilade på fyra
	massiva pelare med ett torg under. Tanken var att det skulle påminna om ett gammalt
	sädesmagasin. Vi tog rulltrappan upp till museet. Halva museet var tillägnat Tokyo under
	samuraj tiden när det hette Edo. Andra halva handlade om det västinspirerade Tokyo.
	Det var ett av de finare museerna jag sätt. Med modeller, hus uppbygda i naturlig storlek och
	till och med en replika av en bro man kunde gå ut på. Vi såg också en utställning med japansk
	konst. Når vi var klara med museet gick vi tillbaka till stationen och tog tunnelbanan till Tokyo
	Disneyland. Det är kul att ha varit på ett Disneyland. Vi kände inte för att åka något i värmen
	så vi gick runt och tittade på miljöerna. Det klassiska Disney sagoslottet var imponerande.
	Vi åkte med en flodbåt, den var byggd som en vilda västern hjulångare.
	Därefter tittade på en ljusparrad där mängder av dansande skådespelare och vagnar var täckta
	med lampor. Riktigt snyggt. Vi åkte också ett spöktåg och gick upp i ett trädhus.
	Efter Disneyland åkte vi tillbaka till hotellet.
	130712
	Vi tog tunnelbanan till Ueno Koen parken för att titta på Tokyos national museum.
	Vi gick genom parken, förbi en stor fontän och kom snart fram till museet som låg i en stor
	vacker byggnad. Framför museet låg en liten trädgård med en damm.
	Det var många skolelever som besökte museet, alla i skoluniformer.
	Vid ingången kunde man låna paraplyer som skydd mot solen.
	Vi gick in i museet och tittade på samlingarna. Här fanns konstföremål, konstverk, svärd och
	rustningar. Det fanns mycket att se. När vi lämnat museet gick vi vidare till Vetenskaps
	museet som låg i samma park. Ett stort ånglok stod utanför. En rolig detalj var att det fanns
	ett låsbart paraply ställ vid ingången där folk kunde låsa fast sina solparaplyer.
	Vi åt på en restaurang i anslutning till museet innan vi tittade på samlingarna.
	Kyparna och servitriserna sprang fram och tillbaka mellan borden. Det var lite stressande.
	Efter maten gick vi och tittade på samlingarna. Det var ett enormt museum med flera våningar
	över jord och flera under jord. Det fanns en avdelning med dinosaurie skelett och
	en annan med förhistoriska människor. Där fanns också avdelning där man kunde pröva olika
	experiment och en teknisk avdelning med uppfinningar, satelliter, bilar och
	flygplan. Och mycket mer. Museet var enormt . När vi sett samlingarna tog vi en paus utanför
	museet och köpte kylda drycker ur automaterna. Sedan promenerade vi runt ett tag i parken.
	Vi såg ett tempel till som tyvärr var stängt. Efter vår parkpromenad åkte vi till Ahikabara där
	vi åt på AKB48 Kafeet. AKB48 är ett tjejpopband som har sin hemmabas i Akihabara.
	De är otroligt populära och på kafeet lottades platser ut till deras spelningar där.
	Det fanns också en filmsal där man kunde sitta och se på musikvideos med dem medan
	man åt. Dessutom fanns det naturligtvis en souvenirshop med AKB48 prylar också.
	Bandet är stort och är i skrivande stund 89 medlemmar och de delar upp sig på olika
	spelningar. De är uppdelade på fyra grupper och en grupp med trainees.
	De har även systergrupper efter samma koncept som SKE48 och NMB48.
	Servitriserna var klädda som tjejerna i bandet med skoluniforms inspirerade dräkter med korta
	kjolar. Som vanligt kunde de nästan ingen engelska. Vi åt ris och en färsbiff.
	Men vi var inte där för maten, det roliga var hela konceptet , de spelade musikvideos med
	gruppen på TV skärmar och vi fick glasunderlägg med bandmedlemmar som man tydligen
	kunde samla på. Bandet var tydligen enormt i Japan. Bredvid AKB48 kafeet låg ännu ett
	Fan kafe, Gundam Kafeet så det var visst en vanlig företeelse.
	Efter maten gick vi runt lite i Ahikabara innan vi gick tillbaka till hotellet.
	130713
	Den här dagen ville vi gå lite mer i nördparadiset Ahikabara.
	Vi tittade på en retroarkad där man kunde spela 8 bits TV spel.
	Jag besökte också Tokyo Anime center och hittade en marknad utomhus där man sålde
	leksaker och samlarfigurer för en bråkdel av priset i affärerna. Jag köpte ett par figurer.
	Det blev också ett besök på jätte elvaruhusets leksaks affär igen där jag köpte ett par
	byggmodeller. Om det inte varit för att resväskan blev full skulle jag köpt mycket mer.
	Det blev också en glass inne i ett av varuhusen och mat på en kinarestaurang innan vi gick
	tillbaka till hotellet för att lämna inköpen. Vi ville göra något på kvällen också så vi tog
	tunnelbanan till Tokyos station. Stations huset är en sevärdhet i sig, en imponerande byggnad
	från 1914. Vi gick ut ur stationshuset och fick nu en imponerande nattvy av Tokyos upplysta
	skyskrapor. Vi gick ner mot kejserliga palatset men den delen av parken var stängd.
	Men vi gick runt lite i den öppna delen av parken trots mörkret.
	Sedan gick vi tillbaka mot stationen och gick in i Marunouchibyggnaden.
	I den 36 våningars skyskrapan finns butiker och restauranger. Vi åkte upp till de översta
	våningarna och tittade på utsikten. Vi åt också hamburgare på en restaurang.
	Efter maten åkte vi hem till hotellet.
	130714
	Sista dagen innan hemresan bestämde vi oss för att titta på Yusukan - Tokyos Krigsmuseum.
	Vi tog tunnelbanan dit. Museet ligger bredvid Yasukuni temlet så först så gick vi upp till templet.
	Vägen dit var kantad med salustånd som sålde souvenirer och mat.
	Mängder med gula lyktor kantade också vägen. Det var söndag och många Tokyobor var
	klädda i traditionell klädsel med kimono och sandaler. Vi kom fram till tempelportalen och
	gick och tittade på templet. Ännu ett vackert trätempel. Vid en scen inärheten kunde vi lyssna
	på traditionell japansk sång. När vi tittat klart på tempelområdet gick vi vidare till krigsmuseet.
	Det var ett fint museum där det även fanns större föremål som miniubåtar och flygplan.
	Museet vinklade historien från ett lite annat håll än man var van vid, där Japan var en befriare
	när man erövrade länder. Det var lite sorgligt att läsa brev skrivna av Kamikaze piloter innan de
	skulle ut på sina uppdrag. Det är svårt att förstå att de fick frivilliga till självmords uppdrag.
	Efter museet tog vi tunnelbanan tillbaka till Ahikabara där vi spenderade vår sista kväll med
	shopping. När vi lämnade vårt stora favorit varuhus vis stängningsdags så stod personalen
	och bugade åt kunderna när vi gick ut. Vi åt en sista gång på vår kvarters restaurang.
	Sedan gick vi och lade oss tidigt för att orka upp på morgonen nästa dag.
	130715
	Resdag.
	Vi tog en taxi till bussterminalen. Därifrån hade vi en timmes bussresa till flyplatsen.
	Innan vi fick åka in till flygplatsen stoppades bussen och en passpolis kom in i bussen och
	tittade på allas pass. Innan hon lämnade bussen bugade hon mot busspassagerarna.
	Sedan avlöpte allt normalt och flyget gick från Tokyo 11:00. Det var en jobbig resa.
	Vid inflygningen mot Helsingfors gungade planet så mycket att jag faktiskt mådde lite illa.
	Det var ganska skönt när vi landat och kommit av planet.
	Sedan fick vi vänta fem timmar innan vi kom på planet mot Stockholm och äntligen kom hem
	20:10 på kvällen. Sedan väntade 23 mil i bilen hem till Linköping.
	Som alltid var blev resan lyckad och vi hann se ganska mycket av Tokyo.
Tokyo       Skapad 090216 Copyright peter@petersplats.se