Mobilen
Andreas
drog upp blixtlåset i den tunna jackan ända till hakan och huttrade till.
Duggregnet och den kalla vinden var uppfriskande men han önskade att han tagit
skinnjackan istället. Han tryckte till på låsknappen på bilnyckeln och började den korta
promenaden hem. Andreas sneddade över gräsmattan för det barnsliga nöjet att sparka i de
orra löven. Han gick ut på asfalten igen och passerade Almgatan 4. Ett hyreshus som alla
andra i området. Men inte för honom. Där hade hans far bott innan hans liv tagit slut så
abrupt för ett år sedan. Nu påmindes Andreas om saknaden varje dag när han gick förbi
huset. Tankegången avbröts mnär han kom fram till sitt eget hus. Andreas gick in i
trappuppgången och tog trapporna upp till andra våningen. Det luktade av någon
obestämbar maträtt från våningen ovanför. Mobilen pep till i byxfickan och han tog upp den
för att se vad det gällde. Samtidigt snubblade han till på nästa trappsteg och tappade sin
smartphone. Den dunsade i betongen med skärmen neråt och Andreas kunde höra det
krasande ljudet när den sprack. Han svor till för sig själv och böjde sig ner för att ta upp
mobilen. Mycket riktigt var skärmen sprucken på flera ställen.
stendöd.
svordom.
Han stoppade tillbaka mobilen i fickan och låste upp ytterdörren.
Andreas öppnade dörren försiktigt för att försäkra sig i om att katten inte låg och lurpassade
vid dörren. Ibland försökte den smita ut. Hallen var tom så han gick in i lägenheten. Sedan
låste han dörren innan han hängde av sig jackan.
Andreas slängde mössan på hatthyllan och drog handen genom sitt snaggade hår. "Pelle",
ropade han och fick ett jamande till svar. Den stora gråspräckliga katten kom springande runt
hörnet. Andreas lyfte upp katten i famnen och blev stångad i ansiktet som tack.
Som flera gånger tidigare reflekterade han över att Pelle påminde lite om en tvättbjörn med
den korta satta kroppen. Andreas bar ut katten i köket och gav den mat.
Ett högt spinnande akompanjerat av smackande ljud hördes när katten högg in
på delikatess kattmaten.
Ett bortskämt litet djur. Andreas lade ifrån sig den trasiga telefonen på köksbänken.
Han kände sig redan naken utan en fungerande mobil. Han blev tvungen att åka in till
centrum i morgon och se om han kunde få den reparerad eller köpa en ny.
Till dess fick han klara sig utan smartphone. Men han behövde kanske inte klara sig
utan mobil när han tänkte efter.
Andreas öppnade en av de nedersta kökslådorna. Den var som var en kyrkogård av
föråldrad teknologi. Han grävde runt bland diverse apparater och kablar. Efter att träffat på
en Nokia 3310 och en Sony Ericsson Z600 hittade han rätt. En Sony Ericsson k800i
Cybershot. Det var ingen smartphone men den lilla Sonyn hade en 5 megapixel kamera och
kom åt internet. Den hade varit riktigt vass på sin tid. Andreas lyfte bort Pelle ur lådan innan
han stängde den. Katten tittade surt på honom för att den inte fått undersöka klart. Sedan
gick katten ut ur köket som om den hade något möte inplanerat. Antagligen var det en tupplur
som stod på agendan. Andreas försökte trycka igång mobilen men naturligtvis var den död.
Det var över ett halvår sedan han pensionerat den. Han dök ner i kökslådan igen och fick tag i
laddaren.
Han öppnade ett av köksskåpen och den angenäma lukten av lösviktste slog emot honom.
Andreas valde höstglöd dagen till ära. Teet förvarades i en plåtburk med en katt och höstlöv
på. Mycket passande. När vattnet var varmt så tillsatte han mjölk och en sked honung. Sedan
lade han i tetången med höstglöd och lät det ligga och dra ett tag. Andreas tog sin gamla mobil
från köksbordet och lät
laddaren sitta i medan han tryckte igång den.
Han blev nästan nostalgisk när de välbekanta ikonerna kom fram på den lilla skärmen.
Andreas tryckte på telefonlistan och namnlistan tändes upp. Det var då sorgen sköljde över
honom som en tidvattensvåg. En av kontakterna var namngiven Pappa. Numret till hans far.
Som så ofta det senaste året så kom minnet av den dagen tillbaka. Andreas hade haft en
ganska trevlig dag på jobbet med en en intressant konversation vid frukost fikat. Han hade suttit
vid datorn och jobbat med musik i hörlurarna när mobilen ringde. Hans far låg på sjukhus.
Andreas hade aldrig cyklat så snabbt genom staden men när han kom fram var det redan
försent.
Hans pigga vitale far hade cyklat ner till centrum för att gå ett varv på stan. Men han kom aldrig
så långt. En stor BMV vars förare festat hårt kvällen innan körde på honom. BMW:n hade hållit
alldeles för hög fart runt ett hörn och föraren hade tappat kontrollen över bilen. Fadern hade
inte haft en chans att komma undan. Han dog av sviterna från olyckan strax efter att han kommit
fram till sjukhuset. Med en kraftansträngning lyckades Andreas ta sig ur det plågsamma minnet.
Han fumlade med knappsatsen, ovan efter månaderna med pekskärm. Istället för att radera
faderns telefonnummer så råkade han ringa upp.
Anders bara satt där med telefonen i handen,
och försökte förstå vad som hände.
"Hallå?
Är du där?", sa rösten från andra sidan graven.
"Hej pappa", sa Andreas. Trots chocken kände han ett märkligt lugn. Han kanske blivit tokig?
Men om det fanns en liten chans att han kunde ändra det som hänt...
"Pappa,
är det verkligen du?".
"Javisst", sa fadern, "Vem skulle det annars vara? Förresten, det var väl på onsdag du skulle
åka till Göteborg på kurs? Det ska bli trevligt att se till Pelle ett par dar. Den där katten måste
vara den snällaste missen som finns."
dagen efter faderns död. Men han kom aldrig iväg efter tragedin."Vilken veckodag är det idag,
pappa", sa han. "Måndag, är du ok grabben", sa rösten och Andreas
tyckte han hörde äkta oro i faderns röst. Måndagen hade varit dagen innan hans far hade
blivit påkörd. Om det fanns en chans att han pratade med sin far från ett år tillbaka. En chans
att detta verkligen händeoch att han inte drömde eller blivit tokig. Då fanns det kanske också
en möjlighet att ändra på historien.
Han måste försöka. Men hur?
inne i sina tankar för länge. "Vad var det för kurs du skulle gå nu igen?, sa hans far.
"Var det något med
data?".
"Pappa, kan du göra mig en tjänst. Jag glömde min bärbara dator i sommarstugan sist jag var där.
Jag behöver den på kursen och har inte tid att hämta den. Skulle du kunna åkia och hämta den imorgon?
Du har väl nyckeln? Jag behöver den till imorgon kväll, jag åker ner kvällen innan kursen börjar."
Om hans far åkte till stugan skulle han vara borta några timmar. Han brukade alltid stanna och äta
lunch på sin favorit restaurang i byn, Så han skulle inte vara tillgänglig som måltavla för den berusade
BMW föraren
Andreas
far hade varit förusägbar ibland, vad han saknade honom.
Inga problem grabben. Men nu måste jag sluta.
Matchen börjar snart. Jag kommer förbi dig vid femhugget imorgon med datorn. Är du inte
hemma går jag in med nyckeln och lämnar av den, Hej då
grabben"
"Hej
då pappa", sa Andreas. Han undrade om fadern hört att han lät tjock på
rösten.
Andreas skulle lägga ifrån sig mobilen men ångrade sig. Han kunde inte låta bli, han måste
försöka ringa upp sin far igen. Då blev mobilskärmen svart. Det högg till av ångest i magen på
Andreas. Han kände på laddkabeln i telefonen och på väggkontakten. Det var då det började
ryka om mobilen. Telefonsamtalet genom tiden måste ha tagit hårt på elektroniken.
Han lyfte försiktigt upp den rykande mobilen och gick bort till ett av köksskåpet och tog fram en
kastrull som han la telefonen i. Om mobilen började brinna skulle
den inte göra någon skada. Han ställde kastrullen på köksbänken. Sedan gick han och
satte sig vid köksbordet. Pelle hade kommit tillbaka in i köket och jamade ängsligt. Katten tyckte
uppenbarligen att något verkade vara fel med husse. Andreas hörde inte jamandet.
Han bara satt där vid bordet med en kallnande tekopp i handen.
Han satt där och försökte fatta mod för att gå över till
faderns gamla adress och ringa på.