Den Utvalde

Grandior den vite stannade upp framför den svarta trädörren.Trollkarlen lutade sig en stund

på sin stav och unnade sig ett ögonblick av reflektion.Den resa som han påbörjat för så länge

sedan hade nu nått sitt slut och kampen kunde börja. Bakom honom väntade de andra i

sällskapet tålmodigt. Baldo dvärgen lutade sig mot sin yxa och kliade sig fundersamt i

skägget. Paladinen Eriand stod stilla likt en staty. Hans rustning glänste som om den kom

direkt från rustkammaren och inte från veckor av strapatser i ödelanden. Alven Mindrari och

Barbaren Glond samtalade viskande i bakgrunden. Den långa resan och dess faror hade gjort

det omaka paret till nära vänner.

Grandior tog ett par djupa andetag för att fokusera sitt sinne på ögonblicket och knackade

sedan på dörren. En kort stund senare hördes steg närma sig. De hörde skrapande från en regel

som drogs ifrån och dörren öppnades. Grandior drog efter andan. Han skulle äntligen få möta

den utvalde. Den som profetian beskrivit som de gröna landens frälsare. Dörren gick upp och

trollkarlens ögon mötte, ingenting. Grandior sänkte blicken och synade den kortväxte mannen

som öppnat dörren. En man med alldagligt utseende, rödhårig och med ett kort skägg. Han var

barfota och klädd i byxor och skjorta i enkelt grönt kläde. ”Men”, tänkte trollkarlen, ”de

finaste vinerna kan förvaras i ett enkelt krus”.

Med domedagsröst började trollkarlen den kallelse som han väntat så länge på att få yttra.

”Farimor, sjunde son av en sjunde son. Du som i profetian från Kell utpekats som frälsaren av

vårt land. Vi av ljusets brödraskap kallar dig att bli vår sjunde broder. Vi kallar dig att följa

oss på vår mission att besegra Mordrek den mörke och hindra honom från att kasta landet i

tusenårigt mörker.Du, Farimor ska enligt profetian besegra mörkrets avskum och leda oss

mot en ljus framtid. Följ oss genom tusen faror mot mörklandet med orcher, troll och allsköns

monster. De strapatser, lidande och umbäranden som vi kommer att genomlida bleknar inför

äran av att...” Grandior tystnade mitt i meningen när trädörren slog igen framför ansiktet på

honom och det skrapande ljudet av regeln återigen hördes.

Farimor gick tillbaka genom hallen till det lilla vardagsrummet.

Han satte sig i sin favoritfåtölj framme vid brasan och plockade upp boken som låg kvar där

han lämnat den på sidobordet.

”Vem var det?” frågade hans fru och tittade upp från sin stickning.

”Bara en försäljare”, sa Farimor, ”Men gubben kunde prata det måste jag erkänna ”.

Utanför såg brödraskapet mycket malplacerat ut där de i full stridsutrustning trängdes i den

lilla trädgården utanför Farimors stuga.

”Vad gör vi nu då?” sa Baldor och myntade frågan som alla tänkte.

Grandior den vite, trollkarl av tionde graden och ledare av ljusets brödraskap insåg att han

hade inget svar.